Tuut tut

Här kommer tåget… Det är Axels nya hobby – att bygga tågbana, eller snarare vi ska bygga tågbana, han ska titta på… Bäst är om det är med någon tunnel eller bro med på banan. ”Tyvärr” är Arvid minst lika fascinerad av att se det lilla batteridrivna tåget snigla sig fram (fort går det inte…) längs tågbanan, så fascinerad att det är svårt att låta bli alla vagnarna och framförallt den lila gubben som sitter i en av vagnarna – givetvis till Axels stora förtret… Det blir ju inte bättre när den lille helt plötsligt sätter sig mitt på rälsen och inte kan förstå vad storebror hojtar om… Ja, det är väl bara att vännja sig – syskonkärlek kallas det visst 😉

Annars är det just vad som faktiskt börjar infinna sig här… syskonkärlek. Efter att ha gått i ett år och inte brytt sig så mycket om sin lillebror, annat än att försöka putta omkull honom när han går eller sno hans leksaker, så börjar Axel faktiskt bry sig riktigt mycket om honom – när vi hämtar Axel från dagis eller barntimmarna så går han alltid fram till Arvid och ger honom en stooor kram – åh Arvid, säger han, vad kul att du kommer och hämtar mig! Hde är för goa 🙂 På kvällen kan man höra hur de ligger och pratar med varandra (jag vet, det är fult att tjuvlyssna, men ibland kan man ju bara inte låta bli) Axel ligger borta hos sig och tjattrar och Arvid hos sig och bubblar – det har även hänt mer än en gång att vi hittat Axel I Arvids säng när vi kollar till dem innan vi går och lägger oss. Ett under att den där spjälsängen håller ihop än 😉

Det är så fascinerande att betrakta Arvid just nu, för det händer saker varje dag. man börjar kunna se litte bättre vad för slags person han egentligen är. Och humör, det har han vill jag lova… Jösses, vet inte vem han har fått det ifrån – får han inte som han vill så rivs han och bits… Jag kan visserligen också ha humör, men inte på det sättet… Annars så är han mestadels kolugn – han är lite kinkigare när det gäller maten än vad Axel var (han var som en avfallskvarn den ungen – nu har han faktiskt börjat rata saker, även om han forfarande är väldigt matglad) och framförallt så är han mycket kinkigare när han blir hungrig. Han är mycket mera mammig än Axel. Annars är de rätt lika tycker jag – Arvid kan sitta länge och bläddra i sina böcker eller pyssla med sina stapelburkar. ”Tyvärr” har han precis lärt sig att öppna lådorna med alla cd- och dvd-skivor – det är en pina! Varför är det vissa stadier som, i alla fall mina barn uppenbarligen måste gå igenom, dvs riva ut så mycket som finns… Och man kan ju inte ha ögonon på dem hela tiden – man måste faktiskt gå på toan ibland 😉 Så efter ett toabesök brukar det alltid ligga x antal skivor på golvet, har man tur ligger de fortfarande i fodralen. Axel har också insett att när mamma är borta då gäller inga regler längre… Så fort jag öppnar locket till toan hör man någon som tassar förbi ut i köket för att kolla in vad som finns i skåpen… Det kan ju vara så att det finns någr skojsiga sugrör att leka med, eller om man har riktig tur, så kan man ju ha sparat godis sen i lördags som man kan tugga i sig illa kvickt 😉

Oj oj, det här blev ett långt inlägg med en massa blaj 😉 Kanske ska passa på att gå på toan nu när Axel är på barntimmarna och Arvid sover – allt för att undvika mer stökande;-)

Tjing!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s